Arbetsterapeutstudenter som MFS:are i Indien: Hejdå Max, Hej Vimhans!

HEJ!

Vi vet, det var ett tag sen nu! Det senaste dagarna avslutade vi våra dagar och intervjuer på Max Hospital. Mam för avdelningen gillade vår avskedsgåva, en amigurumidocka och en svensk penna! Vi fick gjort sju intervjuer, varav fyra av dem var med färdiga arbetsterapeuter och de andra tre praktikanter/interns. I vår värld skulle vår datainsamling göras genom intervjuer, som spelades in och gjordes i ett tyst och enskilt rum, där vi och en arbetsterapeut skulle befinna sig. Eventuellt skulle intervjuerna planeras genom att boka en tid med arbetsterapeuten och att intervjutiden var "vår" tid med arbetsterapeuten. Men som så mycket annat, så blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Intervjuerna har gjorts i "Staffroom" tillsammans med sjukgymnaster, arbetsterapeuter och interns i en salig blandning, där intervjun blivit avbruten för en patient eller något helt annat som vi inte förstått och påbörjad igen efter några minuter. I ett tappert försök har vi försökt anteckna allt i ett block, eftersom att spela in är en omöjlighet. Någon intervju är gjord i rehabsalen full med patienter, där vi fått flytta oss som flugor mellan patienterna och träningsredskapen. Testa att anteckna indisk-engelska på samma gång! Det är något av en utmaning om inget annat!!!

Så kom alltså sista dagen på Max och följande dag (idag) har vi åkt till ett nytt sjukhus. Vår tidiga morgon resulterade i frostskador-light! Vi har tydligen blivit bortskämda med dagssolen och värmen när vi tagit oss till Max. Det nya sjukhuset heter Vimhans hospital. Där finns tre arbetsterapeuter och vi får förhoppningsvis göra första intervjun imorgon.(efter vi har betalt en månads praktikavgift) Vi har precis haft besök av Harshita Mam och Aparna Mam, på vårt lilla hostelrum. Trots olikheter mellan oss, så var den ett fint litet besök!

Igår kom Teja tillbaka från sin hemstad, hon har varit och besökt familjen under helgen. Med sig hade Teja två sjalar från sin mamma, till oss. Det är sådana gester som skiljer Indien från Sverige, ibland är inte skillnaderna till de sämre här. Detta gjorde vår kväll! :) Som vanligt blev det indisk kvällsmat kl 20.30, men det kändes bra att ha Teja hemma igen, även fast Rimple gjort sitt absolut bästa för att ta hand om oss på egen hand.

Idag är heller ingen vanlig dag, det är Sebastians födelsedag! GRATTIS från Indien!!