Hej vänner!
Sitter i skrivande stund och lyssnar på kvällens "lugn" från sängen med datorn i knäet. - Hundarnas konstanta skällande, som aldrig hörs när man är ute på campus, men som sätter igång så fort klockan för utegångsförbudet är slaget och hostlet är fyllt med studenter. Fläktens fantastiska susande och skrapandet från ommöbleringen som sker våningen över oss, varje kväll. Allt är som vanligt vill säga! :) Vi har precis avnjutit dagens andra mål indisk mat, med våra kära sjukgymnaststudener! Teja och Rimple! :) De är varandras motsatser, men båda lika fantastiska. Vi vet faktiskt inte hur vi skulle klara vår vistelse här utan dem! Imorgon är det Republic day, som sagt och vi får sovmorgon, som också betyder att vi kan se klart Sex and the city filmen och ta filmkväll ikväll!
Vi har tagit oss själva till och från sjukhuset idag, Mam vågade släppa iväg oss själva på Indiens myllrande gator! Under de dagar som passerat har vi gjort allt i vår makt för att försöka hitta en stående positionsställning som går att hantera i två timmar utan smärta. Det vi kommit fram till är, att det finns inte! Ett litet hopp inom mig trodde det va den europeiska smärtgränsen som låg till grund för "varierande kroppspositioner är det optimala", och att vi nu med så mycket indiskt runt om kring oss, skulle kunna finna oss i denna världen. Men icke! Det är skitjobbigt att åka metro på detta vis. En av dagens alla nya lärdomar är, åk iväg klockan 7.00 på morgonen, då är det bara du själv och autoförarna uppe!
Sjukhuset idag då, det är egentligen en hel berättelse för sig. Mycket mycket nytt för oss att ta in, men nästan tre intervjuer fick vi avklarat. Det kändes som ett stort kliv på denna lilla (STORA) resa!
Sitter i skrivande stund och lyssnar på kvällens "lugn" från sängen med datorn i knäet. - Hundarnas konstanta skällande, som aldrig hörs när man är ute på campus, men som sätter igång så fort klockan för utegångsförbudet är slaget och hostlet är fyllt med studenter. Fläktens fantastiska susande och skrapandet från ommöbleringen som sker våningen över oss, varje kväll. Allt är som vanligt vill säga! :) Vi har precis avnjutit dagens andra mål indisk mat, med våra kära sjukgymnaststudener! Teja och Rimple! :) De är varandras motsatser, men båda lika fantastiska. Vi vet faktiskt inte hur vi skulle klara vår vistelse här utan dem! Imorgon är det Republic day, som sagt och vi får sovmorgon, som också betyder att vi kan se klart Sex and the city filmen och ta filmkväll ikväll!
Vi har tagit oss själva till och från sjukhuset idag, Mam vågade släppa iväg oss själva på Indiens myllrande gator! Under de dagar som passerat har vi gjort allt i vår makt för att försöka hitta en stående positionsställning som går att hantera i två timmar utan smärta. Det vi kommit fram till är, att det finns inte! Ett litet hopp inom mig trodde det va den europeiska smärtgränsen som låg till grund för "varierande kroppspositioner är det optimala", och att vi nu med så mycket indiskt runt om kring oss, skulle kunna finna oss i denna världen. Men icke! Det är skitjobbigt att åka metro på detta vis. En av dagens alla nya lärdomar är, åk iväg klockan 7.00 på morgonen, då är det bara du själv och autoförarna uppe!
Sjukhuset idag då, det är egentligen en hel berättelse för sig. Mycket mycket nytt för oss att ta in, men nästan tre intervjuer fick vi avklarat. Det kändes som ett stort kliv på denna lilla (STORA) resa!
Reb äter indiskt (i Indien) för första gången
Spänd inför vad som komma skall!
Reb myser i vårt fina sällskapsrum!
Natt - outfiten!
Godnatt på Er!
Jannice och Rebecca! Tack för alla trevliga inlägg och bilder ni sätter in på bloggen. Roligt att följa er på er resa. Kram Christel
SvaraRadera